UNHCR – säkerhetsarrangör

UNHCR bild

foto taget från hemsidan

Idag tog jag med hunden ut när jag skulle lämna av dottern hos en kompis för dagen. Det är de sista skälvande dagarna på sommarlovet och hon leker med olika kompisar nästan varje dag. Tillsamman suger ut det sista av friheten.

På vägen uppför Odengatan blev jag hejdad av en trevlig ung man (jo, jag vet att jag lät lite gammal där men … jag är lite gammal) som stod med en pärm full av information och bilder från en hjälporganisation. Det är inte ofta jag stannar. Jag bidrar till flera olika organisationer varje månad och fastän jag har lite dåligt samvete så vill jag inte skriva upp mig på ännu en. I alla fall inte på en regelbunden summa. Känner ni så också? Därför går jag ofta förbi. Med ett litet leende. Av tacksamhet (för att det finns såna som dem) och skam (för att jag inte stannar, lyssnar och skriver upp mig)

För jag tycker att det är bra att de står där! Men jag tror att det måste vara tufft med alla som går förbi. För de brinner ju för detta att vi alla måsta hjälpa till så att de som har det svårast ska ha en chans. De står där på olika trottoarer och hoppas kunna förmedla nödvändigheten av våra bidrag,  i ett ögonblick,  till stressade Stockholmare.

Så idag stannade jag. Jag ville höra mer. Veta mer om mannen som stod där och vad det var han så väldigt gärna ville att jag skulle veta.

Han hade LETAT efter ett projekt han kunde hjälpa till att hitta bidragsgivare till. Hade TÄNKT sig att det var på trottoarerna han skulle stå. Det låter ju galet men jag trodde faktiskt inte det funkade så. Jag ska blotta mig helt och erkänna att jag faktiskt trodde att man liksom …halkade in på trottoartjänsten i en hjälporganisation. Som att man halkar in på tunga droger efter att börja dra halsbloss. Eller att man börjar med telefonförsäljning för att man ju måste betala räkningarna och får inget annat jobb. Jag må brinna i helvetet en dag men jag trodde inte att man sökte sig till denna form av hjälparbete. Det kanske var första steget innan man arbetade sig upp?

Så fel jag hade! Och så MYCKET jag lärde mig. Nu ska jag berätta lite. Varför? För att jag har en blogg. För att jag kanske har NÅGRA som kommer att läsa det här  i alla fall och för att den här unge mannen förtjänar lite mer än bara mitt lyssnande öra.

Så håll i er! Det kommer fakta och siffror men det är över snart. Jag måste bara skriva ned allt innan jag glömmer.

Just nu har vi det allra största antalet flyktingar i världen NÅGONSIN. Inte ens efter andra världskriget fanns det lika många. Syrienkrisen har skapat  10 000 000 flyktingar. TIOMILJONER. Ja, smaka på den siffran. 3 miljoner utanför landet. För länderna omkring tar emot en del. Irak har tagit emot 1000 000. Irak! Sverige har tagit emot 16 000.

MEN det är inte alltid det är det bästa att komma till en del av grannländerna. Det finns information att barn används som mänskliga skärmar i strider och annat hemskt. Därför är riktiga flyktingläger ett bättre alternativ.

Och det var detta som var dagens tema! Flyktingläger byggs och sköts av UNHCR. När ett krisområde uppkommer så är de där inom 72 timmar och fixar tält mat vatten och annat som behövs. SEDAN kommer resten av organisationerna dit. Röda korset, Rädda Barnen osv. Det är i lägren hjälpen finns. Det är där arbetet sker. Och där finns Tryggheten.  Man attackerar inte ett flyktingläger. Tydligen.

Visste ni allt det här? Inte jag.

Just nu sitter 60.000 människor, som vandrat genom Syrien, utanför ett av lägrena för att de inte får plats inuti. Och de har inte samma trygghet där. Det måste till mer resurser och pengar för att utöka plats och hjälp.

Hur finansieras ert arbete? frågade jag. Det kan ju inte bara vara personliga bidrag. Nej, länder hjälper till. USA och Japan ger mest. Vi ger en del genom skatten vi betalar, för Sverige bidrar också. FN bidrar med 2% Olika stater med 49% och personliga bidragsgivare står för 49%. Och månadsgivare är bästa formen eftersom de då kan planera bättre.

För hur länge lever de flesta i ett flyktingläger? Vet DU det? Jag gissade på ca 5 år. Svaret var: 17 år!

OK … det här är mycket siffror och jag vet inte om det är något som man orkar läsa igenom men mötet med UNVHR representanten på Odengatan lärde mig mycket om både mig själv och världen. På en 10-15 minuter.

Jag skrev inte upp mig som månadsgivare just då men jag tänkte omedelbart att jag måste skriva om det här. Och jag tog en broschyr. På vägen hem köpte jag lakritsglass och hallon&lakritsströssel för 168 kr. Utan att tänka på det. Ni fattar.

Så det kanske blir månadsgivare till UNHCR av mig alla fall. För tydligen har jag råd med glass.

Om inte jag, så vem?

LÄNK TILL HEMSIDAN – UNHCR                   Till UNHCR Syriensida

 

kontaktknapp homeknapp

 

Annonser
Tidigare inlägg
Lämna en kommentar

Du är varmt välkommen att kommentera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

  • Till Hemsidan

  • nyhetsbrev
  • Min podcast

  • Kategorier

  • Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

    Gör sällskap med 66 andra följare

  • Mitt instagram

    Det uppstod ett fel när bilder skulle hämtas från Instagram. Ett nytt försök kommer att göras om några minuter.

  • Arkiv

%d bloggare gillar detta: